Läskig måndag

Posted on

Jag har börjat jobba igen efter semestern och inleder med 14 arbetsdagar de 15 första dagarna… Trevligt med lite fler timmar men inte så mycket tid och energi till annat. Förra veckan höll jag i alla fall i hundträningen bra, den här veckan började med ledig dag och hjärtat i halsgropen.

När jag kommer upp på förmiddagen möts jag nämligen av Stoja vars ansiktsform mer påminde om en Chow Chows snarare än en hyfsat feminin aussie. Toksvullen i ansiktet med andra ord och jag började jaga veterinär. Vi var hela tiden övertygade om att det troligen var en geting som varit i farten. Den närmaste av de jag brukar gå till, Haninge, hade inte tid men tyckte absolut att jag skulle åka någon annan stans och påminde mig om att det finns en veterinär på gångavstånd från mig. Inte heller de hade lediga tider, men vi fick komma dit i alla fall så fick de titta på henne och se om något behöver göras.

Stoja var hela tiden pigg, glad som en lärka och hade varken svårt att andas eller verkade ha ont. Tack och lov! Vi gick till kliniken där veterinären tog en titt på henne men konstaterade att hon inte hittade något bett, att andning och allmäntillstånd var opåverkat och slemhinnorna fina. Svullnaden satt alltså (som jag trodde) ofarligt till, väldigt skönt att ha det bekräftat! Därmed tyckte hon inte heller att det fanns någon mening att ge kortison eftersom det har en del biverkningar och man vill undvika det om möjligt. Fick information om att det kunde ta alltifrån några timmar upp till en vecka för svullnaden att försvinna.

På väg hem gick den ner lite, för att sedan komma tillbaka en stund senare. Jag satt mest hela eftermiddagen och var redo att åka in till Bagarmossen men Stoja fortsatte att må bra. Skönt! Svullnaden gick ner under kvällen och var helt borta ett dygn senare. Stoja var lika opåverkad hela tiden men jag kan inte låta bli att tänka på att det hade kunnat vara värre. Getingen, som verkar ha stuckit i höger mungipa, hade kunnat nå bak till svalget. Det hade kunnat ta längre tid tills jag upptäckte det. Osv… Jag är i alla fall glad över att vi inte hade hunnit ut på promenad innan sticket och därmed kunde utesluta ormbett direkt. Betydligt bättre både med avseende på hälsa, oro och behandling.
Jag har kortison hemma (som inte används men som jag fått för Sigges allergi) men vet varken dosering eller om det är rätt sort. Naturligtvis (!) ska man inte ge sånt utan veterinärkontakt men det hade nog varit skönt att veta ifall det skulle hända igen men gå sämre och bli mer akut. Stojas nyfikenhet på getingar och andra insekter verkar ju nämligen inte minskat alls.

image

image

image

Stoja som värst (två bilder) och en från tisdag morgon då det bara syntes marginellt. Hon är betydligt finare som vacker aussie än svullnad a la Chow Chow- lookalike. Min fina flicka!

image

Annonser

Tävlingsrutin och psykologi

Posted on Updated on

Nu under sommaren och slutet av våren har vi ju tävlat ganska mycket, för att vara oss dvs. På två månader har jag hunnit med tre lydnadstävlingar med Stoja och en agilitytävling med Sigge. Även under våren blev det både agility och lydnad. Eftersom det inte har funnits så stor vits tidigare med att satsa mycket på Sigges tävlande (jag har istället mest haft det som en utvärdering av vad vi behöver träna mer på) så är det mer än tidigare.

Hur som helst så har dessa tävlingar gjort under för mina nerver!  Och för Stojas miljöträning som sagt. Med en lite mer stabil hund och betydligt mer stabil matte kan vi både njuta av tävlingsdagarna, ha roligare och förhoppningsvis påverkar jag inte Stoja negativt genom att uppföra mig stelt och konstigt. Det blir ju mycket trevligare att kunna lita på att hunden i alla fall inte hittar på något som egentligen spelar nån roll, och att slippa tro att alla ska se ner på en för minsta snedsteg 😉

Resultaten har ju varit lite varierande och inte alltid jättebra. Men det kommer tror jag! Det vi får återkommande avdrag för är mest småsaker. Jag har en träningsplan för dem, men när hon utför dem ”som vanligt” får vi på de flesta moment 8-9or. Men alltid är det något som ska strula! Jag hoppas på att det kommer med mer rutin (och lite svalare väder). Nu framöver blir det en träningstävling i lydnad och en officiell agility. Igår kollade jag upp tävlingar i september och nån lydnad blir det där, vilken beror på hur jag jobbar. Perfekt med tävlingar i Stockholm varje helg, alla med sista anmälan efter att jag fått mitt schema.

image

image

Flest nollor vinner?

Posted on

I förmiddags var jag och Stoja och tävlade lydnad på Gålö Havsbad under Flatfestivalen. Perfekt med badmöjlighet i anslutning till tävlingsplatsen!

Kan ju dock inte påstå att det gick särskilt bra… Det var varmt, Stoja var trött och dessutom sätter hon sig och kissar (!) på plan under linförigheten. Det var första och förhoppningsvis sista gången. Fröken ska-snart-löpa-och-skvätter-värre-än-en-hane. Matte fick skämmas men fördelen med att veta tidigt att det är kört oavsett är att jag slappnade av och blev nog roligare för Stojas del (istället för att undra över nervös matte, även om mina nerver har blivit mycket bättre).

Plats 10
Tandvisning 10Linförighet 0 Släpper, kissar
Läggande 8,5 Ngt tveksamt ligg. Dk uppsitt.
Inkallning 8 Lite tveksamt
Ställande 0 Lägger sig
Apport 0 Lägger ned direkt och tuggar
Hopp 9 Slarvigt avslut
Helhet 0 Kissar på planen, bra förararb

Jag misstänker att ”tveksamt” på läggande och inkallning snarare betyder långsamt. Trodde apporteringen var en femma (jag måste verkligen få ordning på den!) men annars är jag nöjd med de moment vi faktiskt fick poäng på 😉 Fick beröm av domaren för hur jag jobbade med henne och de två första momenten skötte hon sig ju bra.

Att träna på är alltså fortfarande apporteringen, snabbare lägganden och ingångarna, samt att bibehålla kontakten och inte släppa i linförigheten. Ställandet är snyggt och det händer väldigt sällan att hon lägger sig så vi tränar en del på att skilja mellan kommandon och rutiner, men det är inget jag kommer lägga någon större vikt på. Kissande på plan… Ja, det är nog bara att hoppas på att det inte händer igen!

Nästa tävling blir träningstävling 12 augusti, sen får vi se hur det blir med lydnadstävlingar i höst, några ska vi nog kunna hitta! Jag känner mig rätt less på att det alltid är något som ska strula, kan inte allt falla på plats samtidigt?

Å andra sidan har vi faktiskt gjort framsteg. Stoja har spenderat tävlingsdagen lugnt liggandes (eller glatt rullandes) utanför planen, tittat på andra hundar och varit väldigt lugn och trygg. På planen idag satt ju inte momenten idag, men fokus var huvudsakligen på mig och inte alls på tävlingsledare eller domare. Med tanke på hur vi började så är det en stor förbättring, men jag är nog lite otålig ibland och vill gärna att framgångarna ska komma fortare!

 
image

image

Palmolja och regnskog

Posted on Updated on

Naturvård fortsätter cirkulera i min hjärna… Ett stort problem är, som säkert alla vet, att regnskogarna huggs ner. Så vad beror det på?

Anledningarna är många. Fattigdom är en; trots bättre vetande måste många hugga skog för att få ved och ny odlingsmark för att överleva kortsiktigt, även om det i det långa loppet vore bättre att låta bli. En bidragande faktor är att regnskogsmark fungerar annorlunda än här i Sverige; den håller inte näringen lika bra när skogen väl är borta utan utarmas på bara några år och då behövs ny odlingsmark och mer skog skövlas.

En annan väldigt stor anledning är palmolja. Det är en av de billigaste oljorna att framställa och används därför i otaliga produkter, tex. skorpor. Problemet är också att tillverkarna inte behöver skriva ut palmolja i innehållsförteckningen, utan det kan även stå vegetabilisk olja eller vegetabiliskt fett. Med andra ord svårt att undvika! För att odla oljepalmer skövlas regnskogen och bränns. Ett problem som ofta lyfts fram är att orangutangerna på Borneo skadas, förlorar sina hem och föräldrar, blir brännskadade och redan är kraftigt utrotningshotade. Regnskogen är också en av de absolut mest artrika platserna på jorden och förstör man livsmiljöerna går många arter förlorade. Dels är det naturligtvis sorgligt att arter försvinner för alltid, jag tycker att vi har ett moraliskt ansvar att bevara dem, men anledningarna till att bevara mångfalden är fler och viktigare än så. Det är så irriterande att inte alla kan förstå att det även finns stora ekonomiska vinster i att bevara mångfalden, exempelvis när det gäller väder, vattenförsörjning och medicin.

När regnskogarna försvinner ändras klimatet. Regnskogarna fungerar som koldioxidsänkor och det är stora mängder vatten som avdunstar från regnskogarna och kommer ner som regn på helt andra delar av jorden, områden som får stora problem med torka. Mångfalden är också en källa till kunskap, bland annat medicinsk sådan. Man räknar med att större delen av alla arter på jorden inte är upptäckta än och det upptäcks nya varje år. En gång i tiden upptäcktes svampen Penicillin, som ju gjort många tidigare dödliga sjukdomar lättbehandlade. Idag forskar man bland annat på sjöstjärnor för att förstå deras förmåga att återskapa skadade armar, detta för att kunna applicera kunskapen till att skapa konstgjorda organ för oss människor.

Naturen och mångfalden är viktig- gör ditt bästa för att bevara den.

 

Passar på att dela med mig av ett filmklipp som cirkulerar på facebook:

Naturvårdsprojekt och mindervärdeskomplex

Posted on Updated on

Ja, jag är ju som bekant ekolog men en något arbetslös sådan. Eller ja, jobb har jag ju (tack och lov) men inte ett biologrelaterat sådant. Det känns väl… sådär. Jag trivs väldigt bra på Espresso House, men det är ju inte det jag har pluggat för och vill ägna hela livet åt.
Ibland känns det som att jag borde ha en (långsiktig) plan B, men så fort jag börjar prata eller läsa om naturvård så är jag fast. Det är ju det här jag brinner för, det jag vill göra! Så jag får kämpa på.

Ibland drabbas jag med andra ord av mindesvärdeskomplex. Dels pga ”fel” jobb, dels pga att jag inte kan skapa mig något eget ändå. Att jag borde bidra mer till naturvården även om jag inte har en anställning inom det.

Exempelvis lärde jag ju känna en bunt människor intresserade av bevarandebiologi när jag volontärarbetade i Mexiko. Två av dem har gått vidare och skapat sitt eget projekt, att rädda havssköldpaddor (och andra djur) från sk ”ghost nets”, dvs övergivna fiskenät som driver omkring i vattnet och fångar både fisk och andra organismer- exempelvis sköldpaddor som riskerar både att skada/amputera ben när de försöker kämpa sig loss, och även riskerar att drunkna när de fastnat. Intressant arbete tycker jag! Projektet heter Olive Ridley Project för den som vill läsa mer.

pez maya 055 mexiko 031 mexiko 053 fjällen, kattungar och mexiko försök 2 400 pez maya 081redBilder från Mexiko, bland annat den natten vi var och jobbade med sköldpaddor och bland annat flyttade en sköldpaddsbo som hamnade för nära vattnet och hjälpte nykläckta sköldpaddor ner till vattnet. En resa jag sent kommer glömma, men naturvård är ju minst lika mycket här på hemmaplan.

Så något borde jag ju kunna göra!? Jag har ju Twinschool som jag jobbar med, som delvis handlar om naturvård genom skolsamarbeten för ungdomar. Men mer? Jag ska komma på något, och under tiden fortsätta söka biologjobb.

Kurstankar

Posted on Updated on

Jag håller på att kika runt på kurser för hösten. Knepigt dock när jag jobbar massvis i augusti och sen byter arbetsplats och inte vet hur schemat brukar se ut på nya stället. Men men…

Kikar främst på spår- och lydnadskurser. Har hittat en spårkurs jag är sugen på, samt en endagarskurs i lydnad som jag funderar på om det är värt pengarna. I första hand blir det ju för Stojas del, men rally med Sigge vore ju också kul.

IMG_0155

Slalomingångar

Posted on Updated on

Idag har vi tränat slalomingångar! Jag började dock med lite lydnad; experimenterade lite med avstånd till lydnadshindret för att provocera fram inslag. Jag lyckades inte helt, men tyckte mig se att lite större avstånd än jag brukar ha funkade bättre så jag testar det ett tag. Jobbade sen på att peppa fram snabbare lägganden med Stoja näsa mot näsa samt gjorde det snyggaste fria följet på länge både positions- och attitydsmässigt.

På agilityplan är jag ruskigt nöjd med attityden; en samlad Stoja utan tendenser till varken stress, frustration eller att hitta på annat. Jag byggde upp en övning med hopp, 4pinnars slalom och ett till hopp. Detta för att träna ingångar i fart och få en högre belöningsfrekvens än jag tidigare fått med 12 pinnar. Ville även avsluta med hopp för att vänja henne att satsa framåt efter slalom.
Resultatet blev väldigt lyckat! Hög andel lyckade försök på båda sidor och efter ett tag började hon rätta sig själv i slalomet och jag kunde både testa flygande starter, sittande och att lämna i sidled. Imponerad över damen!
Repeterade även kontaktfält vilka var helt okej, hon börjar få koll.

image

Lugnet håller i sig! Lugn under pauser och passivitet samt flera fina hundmöten. Eller så är det jobbigt med slalomingångar i värmen.

image