Stoja

Höstpromenad, uppletande och täckespremiär

Posted on

Igår kom jag hem från jobbet till en kylig men fin hösteftermiddag som spenderades i skogen med promenad och uppletande. Sigge fick ha täcke för första gången för säsongen (uppskattat) och Stoja har gått in i höglöp och var lite allmänt sprallig. När vi hade tränat klart passerade en pudelhane som hon sedan gick och spårade efter resten av promenaden och det blev väldigt lätt att läsa av henne när vi gick samma väg och inte. Riktigt så lätt har jag inte att tolka henne i vanliga spåret 😉 Det känns i alla fall som ett väldigt bra beslut att inte tävla agility med henne på lördag. Det flirtandet efter andra hanar ihop med hennes aktivitetsnivå på agilityn är en svårighet jag gärna undviker ett tag till.

När vi väl jobbar är hon ju dock lika fantastisk som vanligt och fokuserar jättefint! I uppletandet var hon snabb, fokuserad och tokglad. Hon verkar ha fått större förståelse för att hålla sig i korridoren när hon söker och går ut tillräckligt djupt.
Även Sigge fick leta upp en leksak och sen var det faktiskt han som förstod galoppen mycket snabbare än Stoja när jag la ut en naturpinne med min lukt på.

image

image

image

Idag är vädret desto sämre igen och under träningen höll vi oss inomhus och jobbade med kroppskontroll- och balansövningar. Roligt och kravlöst, och de är rätt bra på det båda mina skruttar.

Första pinnen!

Posted on

Tänk vad länge man kan få se fram emot att skriva en viss sak, så faller det ändå bort.

I slutet av augusti var vi på Solvalla och tränade agility. En trevlig dag med inte helt lätt miljö. Sigge uppförde sig perfekt i alltifrån lugn och stabilitet (tänk, en hund har i alla fall blivit bra miljötränad, Stoja brister lite där tyvärr) till att vara helt oberörd av den mänskliga treåringen vi delade tält med under dagen. Stoja var tvungen att skälla lite innan hon kunde varva ner, men fokuserade sen rätt fint. I buren är hon helt lugn, skönt att hon kan koppla bort!

Nåja, agilityklass först ut. Glad och peppad Sigge gör ett fint lopp där allt stämmer, och vi kommer i mål på 0 fel för första gången på officiell tävling. Äntligen! Sen börjar vi fundera… Speakern ropade upp referenstiden precis när vi startade men varken den eller Sigges tid läggs riktigt på minnet. Men när klassen är slut och resultaten ropas upp är det klart att vi kom trea och tog pinne. Känslan går inte att beskriva! Som vi har kämpat för det, och vad duktig han är, min lilla skrutt!
I hoppklassen slog vi till på ett felfritt lopp igen, dock inte riktigt med samma fart vilket resulterade i två tidsfel och en fjärdeplats.

image

image

Stoja agilitydebuterade och fokuserade väldigt fint i agilityklass även om diverse småfel ledde till disk. Kunde ta till mig en del saker att träna vidare på, till exempel att skicka framåt på en raksträcka och sen genom en sväng trots att jag hamnar efter.
I hoppklass ledde lite strul precis innan start till fel känsla och frustration innan vi kunde köra vidare. Mindre nöjd men samtidigt ett kvitto på att jag hittat orsaken till problemen, men kanske inte skulle ha startat så fort…

27 september är det dags för agilitytävling igen, men bara med Sigge. Jag är taggad med tanke på att träningen dessutom gått fint och platta tunneln äntligen är problemfri under träning (peppar peppar). Stoja löper och även om det är tillåtet, så känns agilitytävling kring höglöp som överkurs med tanke på störningen.  Likaså missar vi en lydnadstävling på fredag.

Framsteg i agilityn

Posted on Updated on

Igår tog jag och hundarna en promenad till klubben på kvällen, när det började bli svalare, och körde agility. Irriterande nog hade jag sett ut en övning och sparat på mobilen, men telefonen dog på väg till klubben… Så jag fick köra ur eget huvud och improvisera lite.

bana

Tanken var att köra en bana med balanshinder och slalom (bland annat). 1-5 var från ordinarie skissen, resten byggde jag till utifrån hur de större hindren stod placerade.

Med Stoja körde jag igenom ett par gånger men fick fel på slalom och till början även balansbommen. Resten tog hon jättefint. Balansbommen verkade hon plötsligt osäker på, sist körde vi gungan som hon plötsligt ville hoppa av när den rörde sig, så jag misstänker att det var därför. Efter banan la jag av den anledningen fokus på balansbommen. Fina kontaktfält och efter lite pepp sprang hon utan problem även i början.
I slalom väljer hon rätt ingång men hinner inte samla ihop sig när hon kom i full fart från tunneln. Tar man om så gör hon den felfritt och med fin teknik. Stort plus för att hon, trots att det blev en del fel idag, inte en enda gång bygger frustration eller ägnar sig åt annat! Trots att hon var lite smått övertaggad i början…
Vi avslutade med gungan och värdeladdade den och att stå still vid nedslagen. Idag var det inga problem utan en väldigt uppskattad övning. Jag hoppas det håller sig så.

 

Sigge fick köra igenom banan två gånger. Han var glad, peppad, det gick väldigt fort (för att vara Sigge) och felfritt båda gångerna. Härligt! Klämde till och med in ett bakombyte innan Aet.

Sen avslutade jag och Sigge med två korta pass med platta tunneln. I början lite tveksamt, men kom snabbt till att han springer igenom med bra fart och utan att tveka eller fastna. Härligt!

 

Att stå bundna när den andra kör kunde dock ingen av dem igår utan att skälla nåt förskräckligt. Det går i lydnad/andra sporter, men agility är helt enkelt för kul. Borde ta tag i den träningen men men.

Äntligen spårträff!

Posted on

I söndags åkte jag till Ågesta och träffade en tjej vid namn Karin och hennes golden Lovis för lite spårträning. Äntligen, äntligen fick vi till det med spår med okänd spårläggare!

Stoja fick två spår, ett rakt ca 100 m långt ängsspår och ett skogsspår med en vinkel och en apport+slut, kanske 150 m långt. Första spåret, ängsspåret, gick lite tveksamt men rätt kom vi. Hon tappade bort sig lite på mitten, där en man med tre hundar hade gått under tiden spåret låg till sig, men redde ut det till slut.

Spår nummer två hade hon stenkoll på. Fullt ös med farten, jag hängde knappt med med trasslad spårlina och en hund som plötsligt var så noggrann att hon till och med kröp under nedfallna träd istället för att hoppa över dem. Båda pinnarna in direkt, inga problem med störning (av Karin som gick en bit bakom och Sigge som satt och skällde) och noggrann.

Jag är väldigt positivt överraskad och det känns som att vi kom rejält mycket närmre apellstart helt plötsligt. Dags att ta tag i det där framförgåendet på riktigt kanske?

Läskig måndag

Posted on

Jag har börjat jobba igen efter semestern och inleder med 14 arbetsdagar de 15 första dagarna… Trevligt med lite fler timmar men inte så mycket tid och energi till annat. Förra veckan höll jag i alla fall i hundträningen bra, den här veckan började med ledig dag och hjärtat i halsgropen.

När jag kommer upp på förmiddagen möts jag nämligen av Stoja vars ansiktsform mer påminde om en Chow Chows snarare än en hyfsat feminin aussie. Toksvullen i ansiktet med andra ord och jag började jaga veterinär. Vi var hela tiden övertygade om att det troligen var en geting som varit i farten. Den närmaste av de jag brukar gå till, Haninge, hade inte tid men tyckte absolut att jag skulle åka någon annan stans och påminde mig om att det finns en veterinär på gångavstånd från mig. Inte heller de hade lediga tider, men vi fick komma dit i alla fall så fick de titta på henne och se om något behöver göras.

Stoja var hela tiden pigg, glad som en lärka och hade varken svårt att andas eller verkade ha ont. Tack och lov! Vi gick till kliniken där veterinären tog en titt på henne men konstaterade att hon inte hittade något bett, att andning och allmäntillstånd var opåverkat och slemhinnorna fina. Svullnaden satt alltså (som jag trodde) ofarligt till, väldigt skönt att ha det bekräftat! Därmed tyckte hon inte heller att det fanns någon mening att ge kortison eftersom det har en del biverkningar och man vill undvika det om möjligt. Fick information om att det kunde ta alltifrån några timmar upp till en vecka för svullnaden att försvinna.

På väg hem gick den ner lite, för att sedan komma tillbaka en stund senare. Jag satt mest hela eftermiddagen och var redo att åka in till Bagarmossen men Stoja fortsatte att må bra. Skönt! Svullnaden gick ner under kvällen och var helt borta ett dygn senare. Stoja var lika opåverkad hela tiden men jag kan inte låta bli att tänka på att det hade kunnat vara värre. Getingen, som verkar ha stuckit i höger mungipa, hade kunnat nå bak till svalget. Det hade kunnat ta längre tid tills jag upptäckte det. Osv… Jag är i alla fall glad över att vi inte hade hunnit ut på promenad innan sticket och därmed kunde utesluta ormbett direkt. Betydligt bättre både med avseende på hälsa, oro och behandling.
Jag har kortison hemma (som inte används men som jag fått för Sigges allergi) men vet varken dosering eller om det är rätt sort. Naturligtvis (!) ska man inte ge sånt utan veterinärkontakt men det hade nog varit skönt att veta ifall det skulle hända igen men gå sämre och bli mer akut. Stojas nyfikenhet på getingar och andra insekter verkar ju nämligen inte minskat alls.

image

image

image

Stoja som värst (två bilder) och en från tisdag morgon då det bara syntes marginellt. Hon är betydligt finare som vacker aussie än svullnad a la Chow Chow- lookalike. Min fina flicka!

image

Tävlingsrutin och psykologi

Posted on Updated on

Nu under sommaren och slutet av våren har vi ju tävlat ganska mycket, för att vara oss dvs. På två månader har jag hunnit med tre lydnadstävlingar med Stoja och en agilitytävling med Sigge. Även under våren blev det både agility och lydnad. Eftersom det inte har funnits så stor vits tidigare med att satsa mycket på Sigges tävlande (jag har istället mest haft det som en utvärdering av vad vi behöver träna mer på) så är det mer än tidigare.

Hur som helst så har dessa tävlingar gjort under för mina nerver!  Och för Stojas miljöträning som sagt. Med en lite mer stabil hund och betydligt mer stabil matte kan vi både njuta av tävlingsdagarna, ha roligare och förhoppningsvis påverkar jag inte Stoja negativt genom att uppföra mig stelt och konstigt. Det blir ju mycket trevligare att kunna lita på att hunden i alla fall inte hittar på något som egentligen spelar nån roll, och att slippa tro att alla ska se ner på en för minsta snedsteg 😉

Resultaten har ju varit lite varierande och inte alltid jättebra. Men det kommer tror jag! Det vi får återkommande avdrag för är mest småsaker. Jag har en träningsplan för dem, men när hon utför dem ”som vanligt” får vi på de flesta moment 8-9or. Men alltid är det något som ska strula! Jag hoppas på att det kommer med mer rutin (och lite svalare väder). Nu framöver blir det en träningstävling i lydnad och en officiell agility. Igår kollade jag upp tävlingar i september och nån lydnad blir det där, vilken beror på hur jag jobbar. Perfekt med tävlingar i Stockholm varje helg, alla med sista anmälan efter att jag fått mitt schema.

image

image

Flest nollor vinner?

Posted on

I förmiddags var jag och Stoja och tävlade lydnad på Gålö Havsbad under Flatfestivalen. Perfekt med badmöjlighet i anslutning till tävlingsplatsen!

Kan ju dock inte påstå att det gick särskilt bra… Det var varmt, Stoja var trött och dessutom sätter hon sig och kissar (!) på plan under linförigheten. Det var första och förhoppningsvis sista gången. Fröken ska-snart-löpa-och-skvätter-värre-än-en-hane. Matte fick skämmas men fördelen med att veta tidigt att det är kört oavsett är att jag slappnade av och blev nog roligare för Stojas del (istället för att undra över nervös matte, även om mina nerver har blivit mycket bättre).

Plats 10
Tandvisning 10Linförighet 0 Släpper, kissar
Läggande 8,5 Ngt tveksamt ligg. Dk uppsitt.
Inkallning 8 Lite tveksamt
Ställande 0 Lägger sig
Apport 0 Lägger ned direkt och tuggar
Hopp 9 Slarvigt avslut
Helhet 0 Kissar på planen, bra förararb

Jag misstänker att ”tveksamt” på läggande och inkallning snarare betyder långsamt. Trodde apporteringen var en femma (jag måste verkligen få ordning på den!) men annars är jag nöjd med de moment vi faktiskt fick poäng på 😉 Fick beröm av domaren för hur jag jobbade med henne och de två första momenten skötte hon sig ju bra.

Att träna på är alltså fortfarande apporteringen, snabbare lägganden och ingångarna, samt att bibehålla kontakten och inte släppa i linförigheten. Ställandet är snyggt och det händer väldigt sällan att hon lägger sig så vi tränar en del på att skilja mellan kommandon och rutiner, men det är inget jag kommer lägga någon större vikt på. Kissande på plan… Ja, det är nog bara att hoppas på att det inte händer igen!

Nästa tävling blir träningstävling 12 augusti, sen får vi se hur det blir med lydnadstävlingar i höst, några ska vi nog kunna hitta! Jag känner mig rätt less på att det alltid är något som ska strula, kan inte allt falla på plats samtidigt?

Å andra sidan har vi faktiskt gjort framsteg. Stoja har spenderat tävlingsdagen lugnt liggandes (eller glatt rullandes) utanför planen, tittat på andra hundar och varit väldigt lugn och trygg. På planen idag satt ju inte momenten idag, men fokus var huvudsakligen på mig och inte alls på tävlingsledare eller domare. Med tanke på hur vi började så är det en stor förbättring, men jag är nog lite otålig ibland och vill gärna att framgångarna ska komma fortare!

 
image

image