Reflektioner

Tävlingsrutin och psykologi

Posted on Updated on

Nu under sommaren och slutet av våren har vi ju tävlat ganska mycket, för att vara oss dvs. På två månader har jag hunnit med tre lydnadstävlingar med Stoja och en agilitytävling med Sigge. Även under våren blev det både agility och lydnad. Eftersom det inte har funnits så stor vits tidigare med att satsa mycket på Sigges tävlande (jag har istället mest haft det som en utvärdering av vad vi behöver träna mer på) så är det mer än tidigare.

Hur som helst så har dessa tävlingar gjort under för mina nerver!  Och för Stojas miljöträning som sagt. Med en lite mer stabil hund och betydligt mer stabil matte kan vi både njuta av tävlingsdagarna, ha roligare och förhoppningsvis påverkar jag inte Stoja negativt genom att uppföra mig stelt och konstigt. Det blir ju mycket trevligare att kunna lita på att hunden i alla fall inte hittar på något som egentligen spelar nån roll, och att slippa tro att alla ska se ner på en för minsta snedsteg 😉

Resultaten har ju varit lite varierande och inte alltid jättebra. Men det kommer tror jag! Det vi får återkommande avdrag för är mest småsaker. Jag har en träningsplan för dem, men när hon utför dem ”som vanligt” får vi på de flesta moment 8-9or. Men alltid är det något som ska strula! Jag hoppas på att det kommer med mer rutin (och lite svalare väder). Nu framöver blir det en träningstävling i lydnad och en officiell agility. Igår kollade jag upp tävlingar i september och nån lydnad blir det där, vilken beror på hur jag jobbar. Perfekt med tävlingar i Stockholm varje helg, alla med sista anmälan efter att jag fått mitt schema.

image

image

Annonser

Djurtankar, kunskap och nostalgi

Posted on Updated on

Imorgon kommer det en familj hit för att titta på Nemo, kaninen, så får vi se om det blir flytt eller inte. Jag hoppas ju på det, det är som sagt bättre ifall hon får komma nånstans med mer uppmärksamhet och aktivering när tid och intresse inte riktigt räcker till. Även om det beslutet till en början satt långt inne.

Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite nostalgisk. Jag har varit rejält engagerad i kaninerna, både mina egna och i allmänhet. Hopptävlingar, uppfödning, djupa kunskaper kring anatomi, genetik och gud vet allt. Kaniner kan jag, det är jag duktig på. Dessutom saknar jag som sagt avelsbiten. På hundsidan är jag inte alls lika kunnig. Inte än 😉 Jag jobbar ju på det, men det är mer information att få översikt över.

Nåja, livet går vidare, intressen och prioriteringar förändras och man (jag) ger sig ut på nya äventyr. Men jag har överlag svårt för saker som förändras och ”tar slut”, det är inte första gången jag inser det.

IMG_9204

Im005544 krumelur_sot plutten_9_10_bra_langd Sassa
Kaninvärlden är ett avslutat kapitel, men jag tar med mig extremt mycket kunskap och minnen därifrån.

På bilderna: Grönängens Mnemosyne, Rosenbackens Tryffel, Grönängens Krumelur, Grönängens After Eight och Liljekonvaljens Sakura. Man blir inte mindre nostalgisk av att gå igenom gamla bilder…