Avelsfunderingar

Jag förstår inte…

Posted on Updated on

Jag har en kompis som planerar valpköp och i samband med det har jag suttit och kollat hunddata, avelsrekommendationer, statistik mm.
Jag tycker ju, som bekant, att det här med avel är väldigt intressant, men ofta blir jag även rätt upprörd.

Jag kan verkligen inte förstå varför man som uppfödare väljer att inte följa rasklubbens rekommendationer. Möjligtvis om rasen är extremt delad, men annars? Rasen måste ju i längden tjäna på att aveln strävar åt ungefär samma håll.

Framförallt förstår jag inte vad man har för mål när man väljer att lägga etiken åt sidan och avla på väldigt unga djur och/eller dålig hälsa? Handlar det bara om att få fram valpar oavsett kvalité?

De jag syftar på håller sig precis på rätt sida av vad som är tillåtet, men det är nätt och jämnt. Hur ska en hund hinna mogna, visa sitt ”rätta jag” osv så ung? Dessutom debuterar ju flera sjukdomar längre upp i åldern.

IMG_4969

Stoja som liten pluttvalp. Och det är väl bäst att påpeka att ovanstående inte syftar på varken henne eller hennes uppfödare

Som hund och katt

Posted on

Här hemma har vi två hundar och två katter. De två yngsta (dvs Stoja och katten Mini) samarbetar gärna om att hitta på diverse bus. Dessutom har de samma färg och teckning, lite komiskt. Ofta undviker Mini dock Stoja, hon är lite för intensiv. Busen kan bestå av att Mini har ner saker (valfria, roliga saker som inte bör tuggas på) och Stoja tuggar på dem. Nu i veckan var det dock Stoja som hade sönder en hundleksak så att både katter och hundar har bollar att leka med. Höjdpunkten var väl dock när både hund och katt börjar jaga samma bärfis en kväll.

IMG_5259

Idag har vi varit på kattutställning. Min mammas spontana kommentar när hon hörde det var ”va, ska ni skaffa en katt till?”. Nej, det ska vi inte. Vi har djur så det räcker. Men har man kattutställning på 5 min gångavstånd måste man ju passa på, alltid roligt att titta 🙂
Jag kan konstatera att jag inte kan nåt om utställningar, att birmor fortfarande är den (i mina ögon) vackraste rasen och att jag saknar att avla (men vad jag skulle avla på om jag skulle börja igen, det vet jag inte).

IMG_7297

Dessutom börjar jag fundera på om jag ska ta och ställa ut Stoja nån gång. Fast förslagsvis inte på en kattutställning.

 

Lite tankar kring avel

Posted on Updated on

När nu kaninerna ska säljas (ska se till att få ut nya annonser i veckan) blir det ju ofrånkomligen så att min kaninuppfödning slutgiltigt läggs ner. Visst, jag har inte haft kull på 2½ år och det har sina anledningar, till exempel att kaninintresset är för lågt och jag inte vill riskera att bli sittandes med kaninungar kvar. Däremot är jag ju väldigt intresserad av avel och det känns väldigt trist att jag inte har en aning om när eller ens på vilket djurslag jag kommer kunna återuppta det i framtiden. Tills vidare roar jag mig med lite utbildningar och att läsa och diskutera kring det lika mycket som vanligt.

Det jag kommer sakna är att utvärdera avelsdjur och hitta lämpliga partners till dem. Att kartlägga linjer och räkna på genetik och färgkoder. Att planera kullar. Att spänt vänta på födsel och se resultatet. Att följa ungarna under deras uppväxt och ge dem bästa möjliga start i livet. Att sen fortsätta följa de genom livet hos sina nya ägare. Att spara någon att utvärdera och planera nästa generation. Att fundera över avelsmål, strategier, prioriteringar och etik.

Det jag inte kommer sakna är att kämpa med parningar som inte blir av eller där djuren plötsligt inte alls vill para sig eller går tomma. Och att leta köpare- det är till en början jättekul och det är extremt roligt när man hittar rätt, känner hur bra det kommer bli och får se lyckan när de hämtar ungen. Men köpare som hoppar av, stress över att hitta nya hem till ungarna, mindre lämpliga intressenter och att annonsera, är inget jag kommer sakna. Inte heller föreningar som strular och uppfödarkollegor med helt andra värderingar och strategier än jag.

Nån gång i framtiden hoppas jag på att kunna gå igenom allt det igen.