Månad: oktober 2014

Tankar från agilitytävling

Posted on Updated on

Den 27e var jag och Sigge och tävlade agility på HBK. Stoja fick som sagt stanna hemma pga löp.

Det var en agilityklass och dubblerad hopp. En lång dag med funktionärande och tävlande men väldigt trevlig och kul att äntligen känna att man börjar lära känna fler klubbkamrater!

I agilityklassen fick vi två vägran, ett lite knepigt hopp efter en tunnel där jag var otydlig och sen en tunnelingång där jag lämnade för tidigt. Även i första hoppklassen fick vi en vägran för att jag inte tänker till utan lämnar honom för tidigt. Nöjd i övrigt att vi klarade av banans svårigheter. När jag såg den andra hoppbanan sa jag direkt att ”det här är ingen Siggevänlig bana”. Platta tunneln i början av loppet och i slutet en lite knepig kombination vi aldrig tränat på och som bestod av diverse snäva svängar. Men skam den som ger sig, den banan kalrade vi av felfritt! Riktigt stolt över min skrutt. Förvisso fick vi en del tidsfel, så tyvärr ingen pinne, men jag tycker att han sprang på bra ändå och vi har verkligen höjt lägstanivån!

Film från första hoppklassen, de andra blev tyvärr inte filmade:

Bättre fart än tidigare som sagt och betydligt bättre motivation- kolla peppen vid start! Bra för att vara Sigge i alla fall.

Men naturligtvis har vi en lång väg kvar. Min plan nu är att jobba på farten främst genom intervallträning och snäva svängar, och givetvis jobba vidare med fart och motivation i allmänhet.

I övrigt funderade jag en del under dagen kring agilityhundar och hur de hanteras på plan. De flesta är såklart jätteduktiga på agility och jag har inget att kommentera om i övrigt. Sen insåg jag att många förmodligen skulle tjäna på att kommendera hundarna betydligt tidigare, där kom många vägran i onödan skulle jag tro. Ytterligare lite förvånad att flera hundar som är väldigt taggade och ligger högt i stress ska taggas upp ytterligare innan start- inte sällan med dåliga resultat som följd. Agility är en sport där det ska gå fort och där hundarna ligger rätt högt i stress. Vissa, som Sigge, får man jobba hårt för att tagga igång, medan Stojas typ snarare behöver lugnas.
Till slut är det faktiskt ganska befriande att se att det finns de det inte går så bra för, där hundarna hittar på lite annat och så vidare. Inte så kul för ägarna, men skönt att det inte bara är mig det inte alltid går så bra för.

 
Några dagar senare tränade jag kombinationen från sista hoppklassen med båda hundarna. Banorna har jag förresten snokat rätt på på agilitydomaren.se.

Båda hundarna klarade av den riktigt fint på första försöken och med Sigge jobbade jag sen vidare på lite snäva svängar och sen la vi ner rätt stor vikt vid att leka och tänk; vi hittade ett ”nytt” sätt att leka på som Sigge gick igång rejält på! Får man vinna en leksak i dragkamp och sen bli jagad med den så är det tydligen bland det roligaste som finns.