Barnrädsla

Posted on

Sen Sigge var knappt ett år gammal har han varit osäker kring barn. Egentligen vet vi inte varför, det är ingenting som har hänt, men han kan morra och skälla och är tydligt obekväm. Den lilla träning vi har fått till har inte gett några större resultat tidigare utan lösningen har istället varit att stänga undan honom när vi har barn på besök som han inte behöver umgås med. Har det gällt längre stunder (tex. besök av min lillkusin under flera dagar) får man hålla koll i början och efter några timmar har han accepterat barnet. Det komiska då är att han faktiskt har en rejäl dos tålamod bara han fått de där timmarna på sig.

Men så för drygt 1,5 år sedan lärde jag känna en ny kompis och hennes då fyraåriga son. Först umgicks vi mest på promenader, sen även inomhus. Och även om sonen inte är den lugnaste började Sigge rätt fort ty sig till honom, skulle följa efter honom och leka hela tiden osv. Väldigt skönt!

Den senaste tiden har jag börjat inse att hans nya orädsla inte bara sträcker sig till denna kille, utan barnrädslan verkar ha släppt. För en månad sen var vi på agilitytävling och hängde med en treåring utan minsta problem, och igår var hundarna hos hundvakt med tre barn mellan 2 och 9 år. Inte det minsta tecken på barnrädsla! De äldre barnen låg han tvärtom och myste med, men inga problem med tvååringen heller. Så skönt att veta! Jag hoppas på att det är framsteg som består.

IMG_0336 IMG_0466

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s