Månad: september 2014

Höstpromenad, uppletande och täckespremiär

Posted on

Igår kom jag hem från jobbet till en kylig men fin hösteftermiddag som spenderades i skogen med promenad och uppletande. Sigge fick ha täcke för första gången för säsongen (uppskattat) och Stoja har gått in i höglöp och var lite allmänt sprallig. När vi hade tränat klart passerade en pudelhane som hon sedan gick och spårade efter resten av promenaden och det blev väldigt lätt att läsa av henne när vi gick samma väg och inte. Riktigt så lätt har jag inte att tolka henne i vanliga spåret 😉 Det känns i alla fall som ett väldigt bra beslut att inte tävla agility med henne på lördag. Det flirtandet efter andra hanar ihop med hennes aktivitetsnivå på agilityn är en svårighet jag gärna undviker ett tag till.

När vi väl jobbar är hon ju dock lika fantastisk som vanligt och fokuserar jättefint! I uppletandet var hon snabb, fokuserad och tokglad. Hon verkar ha fått större förståelse för att hålla sig i korridoren när hon söker och går ut tillräckligt djupt.
Även Sigge fick leta upp en leksak och sen var det faktiskt han som förstod galoppen mycket snabbare än Stoja när jag la ut en naturpinne med min lukt på.

image

image

image

Idag är vädret desto sämre igen och under träningen höll vi oss inomhus och jobbade med kroppskontroll- och balansövningar. Roligt och kravlöst, och de är rätt bra på det båda mina skruttar.

Annonser

Barnrädsla

Posted on

Sen Sigge var knappt ett år gammal har han varit osäker kring barn. Egentligen vet vi inte varför, det är ingenting som har hänt, men han kan morra och skälla och är tydligt obekväm. Den lilla träning vi har fått till har inte gett några större resultat tidigare utan lösningen har istället varit att stänga undan honom när vi har barn på besök som han inte behöver umgås med. Har det gällt längre stunder (tex. besök av min lillkusin under flera dagar) får man hålla koll i början och efter några timmar har han accepterat barnet. Det komiska då är att han faktiskt har en rejäl dos tålamod bara han fått de där timmarna på sig.

Men så för drygt 1,5 år sedan lärde jag känna en ny kompis och hennes då fyraåriga son. Först umgicks vi mest på promenader, sen även inomhus. Och även om sonen inte är den lugnaste började Sigge rätt fort ty sig till honom, skulle följa efter honom och leka hela tiden osv. Väldigt skönt!

Den senaste tiden har jag börjat inse att hans nya orädsla inte bara sträcker sig till denna kille, utan barnrädslan verkar ha släppt. För en månad sen var vi på agilitytävling och hängde med en treåring utan minsta problem, och igår var hundarna hos hundvakt med tre barn mellan 2 och 9 år. Inte det minsta tecken på barnrädsla! De äldre barnen låg han tvärtom och myste med, men inga problem med tvååringen heller. Så skönt att veta! Jag hoppas på att det är framsteg som består.

IMG_0336 IMG_0466

Pånyttfödd

Posted on Updated on

I helgen var jag i Uppsala på kursstart för kursen Östersjöns ekologi, en 10hp kurs som i övrigt går på distans under hösten. Och även om rubriken kanske är lite väl dramatisk, så är känslan åtminstone åt det hållet. Som jag har saknat biologin, och plugg också! Man använder ju inte hjärnan så mycket efter ett tag på café… Glädjande att märka i alla fall att all gammal kunskap sitter kvar och kursen känns lovande. Kan bli ett bra komplement till min utbildning i övrigt.

image

image

image

Första pinnen!

Posted on

Tänk vad länge man kan få se fram emot att skriva en viss sak, så faller det ändå bort.

I slutet av augusti var vi på Solvalla och tränade agility. En trevlig dag med inte helt lätt miljö. Sigge uppförde sig perfekt i alltifrån lugn och stabilitet (tänk, en hund har i alla fall blivit bra miljötränad, Stoja brister lite där tyvärr) till att vara helt oberörd av den mänskliga treåringen vi delade tält med under dagen. Stoja var tvungen att skälla lite innan hon kunde varva ner, men fokuserade sen rätt fint. I buren är hon helt lugn, skönt att hon kan koppla bort!

Nåja, agilityklass först ut. Glad och peppad Sigge gör ett fint lopp där allt stämmer, och vi kommer i mål på 0 fel för första gången på officiell tävling. Äntligen! Sen börjar vi fundera… Speakern ropade upp referenstiden precis när vi startade men varken den eller Sigges tid läggs riktigt på minnet. Men när klassen är slut och resultaten ropas upp är det klart att vi kom trea och tog pinne. Känslan går inte att beskriva! Som vi har kämpat för det, och vad duktig han är, min lilla skrutt!
I hoppklassen slog vi till på ett felfritt lopp igen, dock inte riktigt med samma fart vilket resulterade i två tidsfel och en fjärdeplats.

image

image

Stoja agilitydebuterade och fokuserade väldigt fint i agilityklass även om diverse småfel ledde till disk. Kunde ta till mig en del saker att träna vidare på, till exempel att skicka framåt på en raksträcka och sen genom en sväng trots att jag hamnar efter.
I hoppklass ledde lite strul precis innan start till fel känsla och frustration innan vi kunde köra vidare. Mindre nöjd men samtidigt ett kvitto på att jag hittat orsaken till problemen, men kanske inte skulle ha startat så fort…

27 september är det dags för agilitytävling igen, men bara med Sigge. Jag är taggad med tanke på att träningen dessutom gått fint och platta tunneln äntligen är problemfri under träning (peppar peppar). Stoja löper och även om det är tillåtet, så känns agilitytävling kring höglöp som överkurs med tanke på störningen.  Likaså missar vi en lydnadstävling på fredag.