Månad: augusti 2014

Framsteg i agilityn

Posted on Updated on

Igår tog jag och hundarna en promenad till klubben på kvällen, när det började bli svalare, och körde agility. Irriterande nog hade jag sett ut en övning och sparat på mobilen, men telefonen dog på väg till klubben… Så jag fick köra ur eget huvud och improvisera lite.

bana

Tanken var att köra en bana med balanshinder och slalom (bland annat). 1-5 var från ordinarie skissen, resten byggde jag till utifrån hur de större hindren stod placerade.

Med Stoja körde jag igenom ett par gånger men fick fel på slalom och till början även balansbommen. Resten tog hon jättefint. Balansbommen verkade hon plötsligt osäker på, sist körde vi gungan som hon plötsligt ville hoppa av när den rörde sig, så jag misstänker att det var därför. Efter banan la jag av den anledningen fokus på balansbommen. Fina kontaktfält och efter lite pepp sprang hon utan problem även i början.
I slalom väljer hon rätt ingång men hinner inte samla ihop sig när hon kom i full fart från tunneln. Tar man om så gör hon den felfritt och med fin teknik. Stort plus för att hon, trots att det blev en del fel idag, inte en enda gång bygger frustration eller ägnar sig åt annat! Trots att hon var lite smått övertaggad i början…
Vi avslutade med gungan och värdeladdade den och att stå still vid nedslagen. Idag var det inga problem utan en väldigt uppskattad övning. Jag hoppas det håller sig så.

 

Sigge fick köra igenom banan två gånger. Han var glad, peppad, det gick väldigt fort (för att vara Sigge) och felfritt båda gångerna. Härligt! Klämde till och med in ett bakombyte innan Aet.

Sen avslutade jag och Sigge med två korta pass med platta tunneln. I början lite tveksamt, men kom snabbt till att han springer igenom med bra fart och utan att tveka eller fastna. Härligt!

 

Att stå bundna när den andra kör kunde dock ingen av dem igår utan att skälla nåt förskräckligt. Det går i lydnad/andra sporter, men agility är helt enkelt för kul. Borde ta tag i den träningen men men.

Äntligen spårträff!

Posted on

I söndags åkte jag till Ågesta och träffade en tjej vid namn Karin och hennes golden Lovis för lite spårträning. Äntligen, äntligen fick vi till det med spår med okänd spårläggare!

Stoja fick två spår, ett rakt ca 100 m långt ängsspår och ett skogsspår med en vinkel och en apport+slut, kanske 150 m långt. Första spåret, ängsspåret, gick lite tveksamt men rätt kom vi. Hon tappade bort sig lite på mitten, där en man med tre hundar hade gått under tiden spåret låg till sig, men redde ut det till slut.

Spår nummer två hade hon stenkoll på. Fullt ös med farten, jag hängde knappt med med trasslad spårlina och en hund som plötsligt var så noggrann att hon till och med kröp under nedfallna träd istället för att hoppa över dem. Båda pinnarna in direkt, inga problem med störning (av Karin som gick en bit bakom och Sigge som satt och skällde) och noggrann.

Jag är väldigt positivt överraskad och det känns som att vi kom rejält mycket närmre apellstart helt plötsligt. Dags att ta tag i det där framförgåendet på riktigt kanske?

Läskig måndag

Posted on

Jag har börjat jobba igen efter semestern och inleder med 14 arbetsdagar de 15 första dagarna… Trevligt med lite fler timmar men inte så mycket tid och energi till annat. Förra veckan höll jag i alla fall i hundträningen bra, den här veckan började med ledig dag och hjärtat i halsgropen.

När jag kommer upp på förmiddagen möts jag nämligen av Stoja vars ansiktsform mer påminde om en Chow Chows snarare än en hyfsat feminin aussie. Toksvullen i ansiktet med andra ord och jag började jaga veterinär. Vi var hela tiden övertygade om att det troligen var en geting som varit i farten. Den närmaste av de jag brukar gå till, Haninge, hade inte tid men tyckte absolut att jag skulle åka någon annan stans och påminde mig om att det finns en veterinär på gångavstånd från mig. Inte heller de hade lediga tider, men vi fick komma dit i alla fall så fick de titta på henne och se om något behöver göras.

Stoja var hela tiden pigg, glad som en lärka och hade varken svårt att andas eller verkade ha ont. Tack och lov! Vi gick till kliniken där veterinären tog en titt på henne men konstaterade att hon inte hittade något bett, att andning och allmäntillstånd var opåverkat och slemhinnorna fina. Svullnaden satt alltså (som jag trodde) ofarligt till, väldigt skönt att ha det bekräftat! Därmed tyckte hon inte heller att det fanns någon mening att ge kortison eftersom det har en del biverkningar och man vill undvika det om möjligt. Fick information om att det kunde ta alltifrån några timmar upp till en vecka för svullnaden att försvinna.

På väg hem gick den ner lite, för att sedan komma tillbaka en stund senare. Jag satt mest hela eftermiddagen och var redo att åka in till Bagarmossen men Stoja fortsatte att må bra. Skönt! Svullnaden gick ner under kvällen och var helt borta ett dygn senare. Stoja var lika opåverkad hela tiden men jag kan inte låta bli att tänka på att det hade kunnat vara värre. Getingen, som verkar ha stuckit i höger mungipa, hade kunnat nå bak till svalget. Det hade kunnat ta längre tid tills jag upptäckte det. Osv… Jag är i alla fall glad över att vi inte hade hunnit ut på promenad innan sticket och därmed kunde utesluta ormbett direkt. Betydligt bättre både med avseende på hälsa, oro och behandling.
Jag har kortison hemma (som inte används men som jag fått för Sigges allergi) men vet varken dosering eller om det är rätt sort. Naturligtvis (!) ska man inte ge sånt utan veterinärkontakt men det hade nog varit skönt att veta ifall det skulle hända igen men gå sämre och bli mer akut. Stojas nyfikenhet på getingar och andra insekter verkar ju nämligen inte minskat alls.

image

image

image

Stoja som värst (två bilder) och en från tisdag morgon då det bara syntes marginellt. Hon är betydligt finare som vacker aussie än svullnad a la Chow Chow- lookalike. Min fina flicka!

image