Tankar från agilitytävling

Posted on Updated on

Den 27e var jag och Sigge och tävlade agility på HBK. Stoja fick som sagt stanna hemma pga löp.

Det var en agilityklass och dubblerad hopp. En lång dag med funktionärande och tävlande men väldigt trevlig och kul att äntligen känna att man börjar lära känna fler klubbkamrater!

I agilityklassen fick vi två vägran, ett lite knepigt hopp efter en tunnel där jag var otydlig och sen en tunnelingång där jag lämnade för tidigt. Även i första hoppklassen fick vi en vägran för att jag inte tänker till utan lämnar honom för tidigt. Nöjd i övrigt att vi klarade av banans svårigheter. När jag såg den andra hoppbanan sa jag direkt att ”det här är ingen Siggevänlig bana”. Platta tunneln i början av loppet och i slutet en lite knepig kombination vi aldrig tränat på och som bestod av diverse snäva svängar. Men skam den som ger sig, den banan kalrade vi av felfritt! Riktigt stolt över min skrutt. Förvisso fick vi en del tidsfel, så tyvärr ingen pinne, men jag tycker att han sprang på bra ändå och vi har verkligen höjt lägstanivån!

Film från första hoppklassen, de andra blev tyvärr inte filmade:

Bättre fart än tidigare som sagt och betydligt bättre motivation- kolla peppen vid start! Bra för att vara Sigge i alla fall.

Men naturligtvis har vi en lång väg kvar. Min plan nu är att jobba på farten främst genom intervallträning och snäva svängar, och givetvis jobba vidare med fart och motivation i allmänhet.

I övrigt funderade jag en del under dagen kring agilityhundar och hur de hanteras på plan. De flesta är såklart jätteduktiga på agility och jag har inget att kommentera om i övrigt. Sen insåg jag att många förmodligen skulle tjäna på att kommendera hundarna betydligt tidigare, där kom många vägran i onödan skulle jag tro. Ytterligare lite förvånad att flera hundar som är väldigt taggade och ligger högt i stress ska taggas upp ytterligare innan start- inte sällan med dåliga resultat som följd. Agility är en sport där det ska gå fort och där hundarna ligger rätt högt i stress. Vissa, som Sigge, får man jobba hårt för att tagga igång, medan Stojas typ snarare behöver lugnas.
Till slut är det faktiskt ganska befriande att se att det finns de det inte går så bra för, där hundarna hittar på lite annat och så vidare. Inte så kul för ägarna, men skönt att det inte bara är mig det inte alltid går så bra för.

 
Några dagar senare tränade jag kombinationen från sista hoppklassen med båda hundarna. Banorna har jag förresten snokat rätt på på agilitydomaren.se.

Båda hundarna klarade av den riktigt fint på första försöken och med Sigge jobbade jag sen vidare på lite snäva svängar och sen la vi ner rätt stor vikt vid att leka och tänk; vi hittade ett ”nytt” sätt att leka på som Sigge gick igång rejält på! Får man vinna en leksak i dragkamp och sen bli jagad med den så är det tydligen bland det roligaste som finns.

Höstpromenad, uppletande och täckespremiär

Posted on

Igår kom jag hem från jobbet till en kylig men fin hösteftermiddag som spenderades i skogen med promenad och uppletande. Sigge fick ha täcke för första gången för säsongen (uppskattat) och Stoja har gått in i höglöp och var lite allmänt sprallig. När vi hade tränat klart passerade en pudelhane som hon sedan gick och spårade efter resten av promenaden och det blev väldigt lätt att läsa av henne när vi gick samma väg och inte. Riktigt så lätt har jag inte att tolka henne i vanliga spåret 😉 Det känns i alla fall som ett väldigt bra beslut att inte tävla agility med henne på lördag. Det flirtandet efter andra hanar ihop med hennes aktivitetsnivå på agilityn är en svårighet jag gärna undviker ett tag till.

När vi väl jobbar är hon ju dock lika fantastisk som vanligt och fokuserar jättefint! I uppletandet var hon snabb, fokuserad och tokglad. Hon verkar ha fått större förståelse för att hålla sig i korridoren när hon söker och går ut tillräckligt djupt.
Även Sigge fick leta upp en leksak och sen var det faktiskt han som förstod galoppen mycket snabbare än Stoja när jag la ut en naturpinne med min lukt på.

image

image

image

Idag är vädret desto sämre igen och under träningen höll vi oss inomhus och jobbade med kroppskontroll- och balansövningar. Roligt och kravlöst, och de är rätt bra på det båda mina skruttar.

Barnrädsla

Posted on

Sen Sigge var knappt ett år gammal har han varit osäker kring barn. Egentligen vet vi inte varför, det är ingenting som har hänt, men han kan morra och skälla och är tydligt obekväm. Den lilla träning vi har fått till har inte gett några större resultat tidigare utan lösningen har istället varit att stänga undan honom när vi har barn på besök som han inte behöver umgås med. Har det gällt längre stunder (tex. besök av min lillkusin under flera dagar) får man hålla koll i början och efter några timmar har han accepterat barnet. Det komiska då är att han faktiskt har en rejäl dos tålamod bara han fått de där timmarna på sig.

Men så för drygt 1,5 år sedan lärde jag känna en ny kompis och hennes då fyraåriga son. Först umgicks vi mest på promenader, sen även inomhus. Och även om sonen inte är den lugnaste började Sigge rätt fort ty sig till honom, skulle följa efter honom och leka hela tiden osv. Väldigt skönt!

Den senaste tiden har jag börjat inse att hans nya orädsla inte bara sträcker sig till denna kille, utan barnrädslan verkar ha släppt. För en månad sen var vi på agilitytävling och hängde med en treåring utan minsta problem, och igår var hundarna hos hundvakt med tre barn mellan 2 och 9 år. Inte det minsta tecken på barnrädsla! De äldre barnen låg han tvärtom och myste med, men inga problem med tvååringen heller. Så skönt att veta! Jag hoppas på att det är framsteg som består.

IMG_0336 IMG_0466

Pånyttfödd

Posted on Updated on

I helgen var jag i Uppsala på kursstart för kursen Östersjöns ekologi, en 10hp kurs som i övrigt går på distans under hösten. Och även om rubriken kanske är lite väl dramatisk, så är känslan åtminstone åt det hållet. Som jag har saknat biologin, och plugg också! Man använder ju inte hjärnan så mycket efter ett tag på café… Glädjande att märka i alla fall att all gammal kunskap sitter kvar och kursen känns lovande. Kan bli ett bra komplement till min utbildning i övrigt.

image

image

image

Första pinnen!

Posted on

Tänk vad länge man kan få se fram emot att skriva en viss sak, så faller det ändå bort.

I slutet av augusti var vi på Solvalla och tränade agility. En trevlig dag med inte helt lätt miljö. Sigge uppförde sig perfekt i alltifrån lugn och stabilitet (tänk, en hund har i alla fall blivit bra miljötränad, Stoja brister lite där tyvärr) till att vara helt oberörd av den mänskliga treåringen vi delade tält med under dagen. Stoja var tvungen att skälla lite innan hon kunde varva ner, men fokuserade sen rätt fint. I buren är hon helt lugn, skönt att hon kan koppla bort!

Nåja, agilityklass först ut. Glad och peppad Sigge gör ett fint lopp där allt stämmer, och vi kommer i mål på 0 fel för första gången på officiell tävling. Äntligen! Sen börjar vi fundera… Speakern ropade upp referenstiden precis när vi startade men varken den eller Sigges tid läggs riktigt på minnet. Men när klassen är slut och resultaten ropas upp är det klart att vi kom trea och tog pinne. Känslan går inte att beskriva! Som vi har kämpat för det, och vad duktig han är, min lilla skrutt!
I hoppklassen slog vi till på ett felfritt lopp igen, dock inte riktigt med samma fart vilket resulterade i två tidsfel och en fjärdeplats.

image

image

Stoja agilitydebuterade och fokuserade väldigt fint i agilityklass även om diverse småfel ledde till disk. Kunde ta till mig en del saker att träna vidare på, till exempel att skicka framåt på en raksträcka och sen genom en sväng trots att jag hamnar efter.
I hoppklass ledde lite strul precis innan start till fel känsla och frustration innan vi kunde köra vidare. Mindre nöjd men samtidigt ett kvitto på att jag hittat orsaken till problemen, men kanske inte skulle ha startat så fort…

27 september är det dags för agilitytävling igen, men bara med Sigge. Jag är taggad med tanke på att träningen dessutom gått fint och platta tunneln äntligen är problemfri under träning (peppar peppar). Stoja löper och även om det är tillåtet, så känns agilitytävling kring höglöp som överkurs med tanke på störningen.  Likaså missar vi en lydnadstävling på fredag.

Framsteg i agilityn

Posted on Updated on

Igår tog jag och hundarna en promenad till klubben på kvällen, när det började bli svalare, och körde agility. Irriterande nog hade jag sett ut en övning och sparat på mobilen, men telefonen dog på väg till klubben… Så jag fick köra ur eget huvud och improvisera lite.

bana

Tanken var att köra en bana med balanshinder och slalom (bland annat). 1-5 var från ordinarie skissen, resten byggde jag till utifrån hur de större hindren stod placerade.

Med Stoja körde jag igenom ett par gånger men fick fel på slalom och till början även balansbommen. Resten tog hon jättefint. Balansbommen verkade hon plötsligt osäker på, sist körde vi gungan som hon plötsligt ville hoppa av när den rörde sig, så jag misstänker att det var därför. Efter banan la jag av den anledningen fokus på balansbommen. Fina kontaktfält och efter lite pepp sprang hon utan problem även i början.
I slalom väljer hon rätt ingång men hinner inte samla ihop sig när hon kom i full fart från tunneln. Tar man om så gör hon den felfritt och med fin teknik. Stort plus för att hon, trots att det blev en del fel idag, inte en enda gång bygger frustration eller ägnar sig åt annat! Trots att hon var lite smått övertaggad i början…
Vi avslutade med gungan och värdeladdade den och att stå still vid nedslagen. Idag var det inga problem utan en väldigt uppskattad övning. Jag hoppas det håller sig så.

 

Sigge fick köra igenom banan två gånger. Han var glad, peppad, det gick väldigt fort (för att vara Sigge) och felfritt båda gångerna. Härligt! Klämde till och med in ett bakombyte innan Aet.

Sen avslutade jag och Sigge med två korta pass med platta tunneln. I början lite tveksamt, men kom snabbt till att han springer igenom med bra fart och utan att tveka eller fastna. Härligt!

 

Att stå bundna när den andra kör kunde dock ingen av dem igår utan att skälla nåt förskräckligt. Det går i lydnad/andra sporter, men agility är helt enkelt för kul. Borde ta tag i den träningen men men.

Äntligen spårträff!

Posted on

I söndags åkte jag till Ågesta och träffade en tjej vid namn Karin och hennes golden Lovis för lite spårträning. Äntligen, äntligen fick vi till det med spår med okänd spårläggare!

Stoja fick två spår, ett rakt ca 100 m långt ängsspår och ett skogsspår med en vinkel och en apport+slut, kanske 150 m långt. Första spåret, ängsspåret, gick lite tveksamt men rätt kom vi. Hon tappade bort sig lite på mitten, där en man med tre hundar hade gått under tiden spåret låg till sig, men redde ut det till slut.

Spår nummer två hade hon stenkoll på. Fullt ös med farten, jag hängde knappt med med trasslad spårlina och en hund som plötsligt var så noggrann att hon till och med kröp under nedfallna träd istället för att hoppa över dem. Båda pinnarna in direkt, inga problem med störning (av Karin som gick en bit bakom och Sigge som satt och skällde) och noggrann.

Jag är väldigt positivt överraskad och det känns som att vi kom rejält mycket närmre apellstart helt plötsligt. Dags att ta tag i det där framförgåendet på riktigt kanske?